fredag 9 mars 2012

Back to civilization

(Utdrag ur ett inlägg för Ericsson Response-bloggen, orkar inte översätta.)
Just arrived to Malakal after almost two weeks in Maban. Someone said the other day that "Maban is as deep into the field as it gets". There was no running water, no electricity (except for the fortunate ones that have generators), you stay in a tent, you shower with a bucket, the food is cooked over open fire and there are chicken, pigs, dogs and goats all over the place. Compared to this Malakal feels almost civilized although you live in a military bunkhouse. This afternoon I have cleaned dust and mud and you-don't-want-to-know-what from my shoes, spent half an hour in the shower, turned the AC way down low and just relaxed. And started to long back to Maban... Why? Because it's a quite countryside village, because of the people I worked with and because it's an easy life where every day are more or less the same. So how was it compared to what I expected? It was hotter and dustier but a lot  fewer insects than expected. And a lot calmer and safer. The different UN agencies and NGO worked really well together. And the refuge camps were a lot less well organized and, how shall I put this, more uplifting than depressing to visit.

A frequent guest at the internet café

 The UNHCR camp in Maban

Sunrise the last morning in Maban

Airport Terminal in Maban

  The bunkhouse in Malakal

tisdag 6 mars 2012

Mera musiklekis

Lite fler bilder från Rädda Barnens musiklekis i flyktinglägret Doro. Det hela drivs som sagt av två personer som planerar upp det hela och utbildar volontärer för genomförandet. Och då pratar vi inte om folk utifrån utan om andra flyktingar. De hade ju ett liv hemma också och har förståss alla möjliga yrken inklusive lärare.

Syftet med deras arbete är inte *bara* sång och musik utan att få en förevändning att träffa barnen regelbundet och upptäcka om någon blir sjuk eller så. Dessutom får de lite koll på ungarna inför en kommande skolstart, än så länge har inga skolor startats.













måndag 5 mars 2012

Eländes elände eller?

Flyktingläger, smaka på ordet. Vilka bilder dyker upp i huvudet? Svältande, trasiga, fattiga stackars människor. Stank, flugor och elände. Eller en oas där man äntligen kan andas ut efter att ha utsatts för krig eller förföljelse? Visserligen efter att ha lämnat allt man äger och gått till fots i flera veckor till ett främmande land men nu faktiskt äntligen kan slå sig ner i lugn och ro tillsammans med folk hemifrån, där det finns vatten, avlopp och mat.

Kanske fick jag en alltför idyllisk bild av en kort visit en bra dag men flyktinglägret Doro med 44.979 personer på två gånger två kilometer beläget ett par mil från gränsen till Sudan kändes som en rätt ok plats. Mer eller mindre som en skog full med enkla hyddor eller skjul utspridda eller samlade i små byar. Tält får bara de som är extra utsatta. Man har varit noga med att ta med klanledarna i alla beslut. Folk verkar aktiva och barnen kutar runt och busar. Det var i alla fall vad jag såg och vad jag minns därifrån. Kolla på bilderna och bedöm själva.







Brunnarna är den stora samlingspunkten förståss.





Få se få se, kom jag med på bilden?

Precis utanför lägret finns World Food Programs matförråd. Det har varit tomt i flera veckor men nu börjar det fyllas. Ytterligare 200 lastbilar lär vara på väg för förråden måste räcka hela regnperioden (april till november).



lördag 3 mars 2012

Doro


Igår fick jag chans att åka ett varv genom Doro-lägret. Syftet var att undersöka hur mycket det hade vuxit sedan sist. De kallar det en "organic camp" som har fått organisera sig själv utan alltför mycket styrning. Man har helt enkelt låtig stammar och klanledare bestämma hur området ska fördelas. Men det har förståss gjort att det växer lite okontrollerat och att en del som inte känner till området slår sig ner på olämpliga platser (i svackor som kommer svämmas över, alltför nära landningsbanan, på lokalbefolkningens mark, etc.).

På det hela taget såg det ganska ok ut, folk verkade glada och barnen busade omkring. Men torftigt förståss. Tyvärr har jag inga bilder inninfrån lägret ännu utan bara från omgivningen.
 Dammigt kan man säga

Tvättstugan


Vattenreningsverket